Jag har varit oerhört duktig på att blogga idag. Det är ovanligt....

Men, jag måste bara få tillägna ett inlägg till någon otroligt viktig person i mitt liv;
min Z.

Det är obeskrivligt hur glad du gör mig och hur du så lätt kan få mig att känna mig uppskattad. Med dig räcker ett simpelt litet meddelande så svävar jag på moln resten av dagen. Du påverkar mig med din existens, och jag saknar din närhet så fruktansvärt mycket. På något sätt lyckades du komma mig så nära och bli så betydande på bara tre år. Helt utan att ens försöka eller ens anstränga dig för att bli min vän vann du mitt förtroende, min respekt och min tillit på en sekund.
Jag hoppas för allt i världen att vi kommer att flytta närmre varandra igen, för jag behöver dig och ditt leende hos mig. Jag vill kunna gå utanför dörren och se ditt fönster och le för mig själv för att jag vet att du fortfarande ligger och sover, eller stå och vänta i ösregn eller strålande sol på att göra dig sällskap till skolan. Alla småsaker har satt sina spår i mig. Du har gjort spår i mig. Bara av att vara dig själv. Jag saknar dig gumman. Mest.. Och jag älskar dig, precis som du är.